Jag har nu gått mina första dagar på JMG och känslobarometern har stått både på "total lycka" och "så in i helvetes rädd".
Det känns så fruktansvärt rätt alltihopa. Lärarna talar om framtida jobb och att de räknar med att många av oss kommer bli publicerade för texter vi skriver redan nu. Allting är så roligt! Sen kommer den där skitnödigrädd känslan. Alla är så duktiga. Flera i klassen har redan skrivit för tidningar och sommarjobbat på redaktioner. Vem är jag att tävla mot dem? Vad har jag att erbjuda? Mitt skrivande är inte det bästa, även om jag hoppas på att träna upp det en del under åren.
Jag kommer alltid granska mig själv hårdast, Kommer aldrig vara nöjd.
Men en lärare pratade faktiskt om det med. Om att Nöja sig med en text. Hon ville få oss att förstå att mycket man skriver är inte det bästa man gjort, men det viktigaste är att få in det i tid. Det är så det funkar på en tidningsredaktion.
I övrigt är klasskompisarna underbara. Långt ifrån de rödvinspimplande hipsters jag hade tänkt mig. Ett glatt och utåtriktat gäng helt enkelt. Som jag. Det får mig att känna ännu mer att jag har hittat rätt. Allt vi lär oss är galet intressant om än lite flummigt (Vad är journalistik?).
Första inlämningen är gjort i iallafall. Kompisportättet. Vi har fått intervjua en klasskamrat och sedan i vår tur blivit intervjuade av en annan klasskompis. Inga betyg på detta men skönt att vara klar.
Om ett par timmar blir det jobb och sen ska nog jag och patrik ut och äta. Fira att första veckan är avklarad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar